Caroline

För nästan precis en vecka sedan blev Janne och Jenna herr och fru Dahling! Dagen började tidigt för min del, en brudtrna måste vara på plats i tid! For till Nässjö med Stefan, han lämnade av mig på hotellet och jag befann mig i bröllopssviten de kommande timmarna. Frisyrordning, påklädning och sminkning tog sin lilla tid men framåt halv elva var vi till slut ute i Lövhult för att fotograferas.

Klockan två började vigseln och allt gick bra. Ingen sa fel en enda gång. Efteråt for de nygifta iväg en sväng med bilen och när de kom tillbaka kunde vi börja äta. Till förrätt blev det toast skagen, till huvudrätt fläskfilé med potatisgratäng och till efterrätt vit chokladpannacotta. Tårtan var väldigt fin men hade lite konstig eftersmak. Annars är vit marsipan något jag själv funderar på...

Här kommer lite bilder! Eventuella armar som viftar framför det man egentligen vill ta kort på är väl sådant man får räkna med på bröllop. Liksom personer i bakgrunden som ser allmänt förvånade ut.


   

 

  

Stefan drog med Janne på svensexa igår. Det verkar ha varit en lyckad dag. Lite skämma ut brudgummen, lite paintball, lite middag och mycket öl. Själv spenderade jag dagen i bilkö, i affärer och hemma hos Jenna. Tanja var också där och vi pysslade lite inför bröllopet. På kvällen gick vi ut och åt på Sir Simon´s (filet mignon black and white blev det för min del).

Kronprinsessans och Daniels bröllop tittade vi också på förstås! Jösses, en annan satt ju och blev ganska rörd. Jag tycker i alla fall att vi ska behålla kungahuset, vad folk än säger. Jag är säker på att Victoria blir en superdrottning när den dagen kommer. Tyvärr har jag inte hört talen från banketten men jag antar att en hel del hamnar på youtube inom kort.

Efter all denna bröllopsyra blir jag nästan lite sugen på att själv gifta mig, men... kanske är det lämpligt om jag och Stefan flyttar ihop först. Snart...

Idag ska jag jobba igen, för första gången på ungefär en och en halv vecka. Varför har jag inte varit på min underbara arbetsplats, kan man fråga sig? Nej, jag har varit sjuk. Och det har varit skittråkigt att sitta här hemma dag efter dag med ont i halsen och en massa slem överallt och med en förkylning som gör att man inte känner någon som helst skillnad på gödselstank eller rosdoft. Jag har inte haft något smaksinne så man skulle säkert kunna lura i mig att äta gröt också.

Men igår var jag lite bättre så då följde jag med familjen och resten av släkten till Smålandsgården i Örserum där vi firade farmors 85-årsdag. Det var trevligt och maten var ganska god. Toast skagen, fläskfilé, glass. Mums.

Om ett par veckor ska jag och Stefan ha förlovningsfest. Frågan är vad vi ska önska oss i present. Jag har ingen aning. Det måste ju vara något som man har användning av och inte något som spenderar det mesta av sin tid i en kartong någonstans i garderoben. Mm, det tål att tänkas på. Förhoppningsvis kommer vi in till Jönköping på fredag och då kan vi titta runt lite i affärerna. Vi behöver i alla fall nya mattallrikar men det får vi väl införskaffa oss själva när vi har flyttat ihop.

En annan sak som bekymrar mitt sinne är Jennas möhippa. Jag måste för det första hitta en dag då alla kan, sedan ska jag hålla detta hemligt för bruden själv och helst ska inte Janne veta något heller... det är hennes blivande make. Det smidigaste vore förmodligen att droga dem, frakta bort dem under natten och sedan låta dem vakna upp mitt i kalaset.

Inuti Colosseum, utanför och utsikt därifrån.

   
   
   



Vatikanstaten!

   
                   


Fontana di Trevia och några bilder från kyrkor.

  
         

Forum Romana.

   
                 

Eftersom jag har varit iväg på en liten resa kan det ju vara trevligt med en liten redogörelse över vad som hände.

Fredag.

Vi hade ställt klockan på tio i tre. Klockan ett vaknade Stefan utan att somna om ordentligt. En timme senare vaknade jag utan att kunna somna om ordentligt. Tio i tre släpade vi oss ur sängen, gjorde lite färdkost och klädde på oss. Packade det allra sista och gav oss av cirka tio över tre. Kolmörkt och svinkallt. Fem i fem körde vi in på parkeringen i Härryda där vi hade bilen stående under resan. Resten av sällskapet (fyra personer från Uddevalla, hädanefter refererade till som Eskil och Ing-Marie och Anders och Suvi) dök upp kvart över fem och vi åkte till Landvetter en stund senare. Efter diverse incheckningsproblem fick vi äntligen våra biljetter och genomgick ett par procedurer innan vi kunde sätta oss på planet till Paris som gick vid sjutiden. Vi reste med Air France och det tog två timmar till Paris där vi fick skynda oss för att hinna med det andra flyget till Rom. Det planet låg så långt bort så vi fick ta bussen till en annan del av flygplatsen. Resan till Rom tog ungefär en timme och tre kvart. Väl framme på italiensk mark fick vi den otrevliga överraskningen att bagaget är kvar i Paris. Sex personer står utan klädbyte, hygienprodukter eller andra skor. Jag stod utan choklad. Hade detta varit SAS eller något annat ordentligt flygföretag skulle de naturligtvis kört ut bagaget till vårt hotell i Perugia så fort som möjligt, men eftersom vi reste med AlItalia fick vi vänta på att få våra väskor till söndag morgon. Jo tack, jag vet. De körde nämligen inte ut bagage på helgerna, om det inte skulle till Rom. Och vi skulle till mitten av Italien. Jävlar, kan man lugnt säga. Jag blev på världens sämsta humör och hatade plötsligt hela Medelhavsområdet. Vi åt varsin macka och åkte sedan buss till Perugia. Det tog ungefär tre och en halv timme att åka från flygplatsen till Rom och från huvudstaden till Perugia som ligger tio mil bort.

Som plåster på såren fick ett startkit innehållande tandborste, en pytteliten tandkräm, rakhyvel, et deodorant som skulle passa en barbiedocka samt en t-shirt som skulle ha passat mig väldigt bra om jag vägde 80 kg. Den kvällen åt jag nötkött med potatis. Italienare verkar tydligen undvika sås så mycket de kan och envisas istället med att ställa fram fjorton olika sorters olivoljor. 

Äntligen kom vi i säng. En hård säng.

Lördag.

Bättre hotellfrukostar har man ju sett. Vi reste med taxi till djurutställningen efter att ha fått veta att nähä, det går visst bara en enda buss till mässområdet och det är klockan halv sex på morgonen. Det var ganska roligt att se djuren men för mig blev det lite långdraget och jag hade naturligtvis mina allergitabletter i resväskan. Efter att ha varit där i cirka fem timmar åkte vi och de två yngre i ressällskapet tillbaka till Perugia för att utforska staden och besöka några affärer. På kvällen åt vi… ja, vad tusan åt jag då? Det var väl då jag åt den där köttbiten med potatisröra ovanpå och tryffelgrejs runt om. Inte gott. Senigt och konstigt. Sent blev det och tidigt skulle vi upp på…

Söndag.

Jag och Stefan tog bussen till Rom tillsammans med Anders och Suvi. Vi tog tunnelbanan till Termini och därifrån var det inte mer än fem minuters promenad till vårt hotell. Och vad hittar vi där, om inte våra kära resväskor! Resan var räddad… Under dagen besökte vi Vatikanstaten (såg ej påven), Fontana di Trevia (såg inte Anita Ekberg eller Ekborg i fontänen och ingen annan heller för den delen), Spanska trappan och var inne i ett par kyrkor. Väldigt imponerande byggnader. Vi testade italiensk glass som var god. Den var också väldigt dyr. Men testa ska man ju. På kvällen åt jag kyckling med pommes. Väldigt stressade servitörer och inte var vår särskilt serviceinriktad heller.

Sängen på det här hotellet var ännu hårdare än i Perugia och som om det inte vore nog med skitont i benen och fötterna fick jag nu även ont i ryggen och i röven.

Måndag.

Vi började dagen med en hotellfrukost som inte var ett dugg bättre än den på det första hotellet och gav oss sedan av till Colosseum. Det var väldigt intressant. Efter det vandrade jag och Stefan runt i Forum Romana.

Till middag blev det kyckling igen, med potatis och någon jäkla tomatsås. Eftersom Suvi hade födelsedag bjöd restaurangen på en liten champagneaperitif innan maten och en sup efteråt. Den hade smak av citron och jag luktade som ett skurmedel i munnen efteråt. 

En liten tur till Termini för att kolla upp hur tågen gick innan vi pallrade oss tillbaka till hotellet för att sova. Ja just det ja, vi förlovade oss också.

Tisdag.

Kvart i sex masade vi oss upp, åt och betalade hotellet, tog tåget till flygplatsen och checkade in. Så skönt det skulle bli att komma hem! Vi tog en panini innan det blev dags att kliva på flyget för att överleva resan. Flygplansmaten ville jag helst slänga ut genom fönstret, men det gick ju förstås inte. Drickan jag fick (som jag trodde var något normalt som blodapelsinjuice) gav mig kväljningar och hade jag tagit en milliliter till i min hade jag kräkts ner halva planet. Vi var framme på Landvetter ungefär vid tre och kan man tänka sig, fyra av oss fick ut bagaget, två fick det inte. Med tanke på min vanliga otur kan man tro att det var jag, men det var Anders och Suvi som återigen blev utan.

Hemåt bar det! Ett kort stopp på McDonald’s i Borås. Jag är inte ett fan av detta i vanliga fall men nu kändes det underbart att sätta tänderna i en äkta svensk flottig hamburgare och normal svensk Fanta! Mums! Jag är en hemmamänniska som ni nog märker.

Bilder kommer.

Jag tog en liten sväng med kameran ute i ladugården igår och titta vad jag hittade!

     

  

  

Mammkossorna var inte riktigt på humör för att bli fotade, tror jag, men kalvarna var lite uppspelta. Det var svårt att få ett kort där de inte ryckte med huvudet eller försökte stånga mig i skrevet... Bild nummer 6 föreställer kalven på bild nummer 5 för ett par veckor sedan. Det är årets förstfödda. Tjuren på sista bilden är en renrasig chianina som används som avelstjur. Och ja, det kanske inte syns på bilden men han är riktigt stor. Den där puckeln på ryggen är över 1,80 meter högst upp.